Gud vad man känner skillnad på humörsvängningar måste jag säga, plötsligt så kan man bli nere över något som man inte brytt sej om annars och massa saker.
Jag är så glad att han står ut med mej ändå, för flera gånger dyker humöret på nu och jag kan liksom inte hjälpa det helt.
Jag har sagt till han att han ska försöka att inte bry sej så mycke och inte lyssna på vad jag säger när jag blir så där=)
Känner ni igen er? Finns det något man kan tänka på för att det ska bli bättre?
Bea
30 april 2011 00:40
haha, oj, om jag känner igen mig! Helt okontrollerat blev man skit förbannad/jätte ledsen/sprudlande glad (med glädjetårar) osv.. Mitt bästa tips är väl att komma ihåg att säga "Förlåt!" efteråt, även om dina hormoner spelar dig spratt och han lovar att försöka ignorera en del så kan ord fortfarande såra.. Jag kunde inte hejda mitt humör alls men jag var noga med att säga "förlåt ifall jag sårade dig, jag menade inte vad jag sa och det bara for ur mig" eller något liknande, hormonerna kommer och går och är du, som jag, låt oss fint säga "en känslig" personlighet så kommer det komma alla sorters tårar på vägen, lycka, ilska, nedstämdhet, "oj mina kläder passar inte" -tårar.. Han som bara står och ser på kan komma att känna sig hjälplös när han ser sin älskade må åt alla håll, berätta för honom i förväg om du vaknade på fel sida, om du har ont någonstans, känner dig arg eller ledsen eller glad. Han kanske överraskar med massage för han då vet att du tex har ont och då är det inte lika lätt att bli sur ;P
http://blackandwhitedream.bloggplatsen.se
Linda Bäckman
10 maj 2011 16:25
Det är så bra att han är medveten om hur jag kan bli, och jag försöker förvarna så mycket jag kan och förklarar så mycket jag bara kan och ber alltid om förlåtelse.
Är så glad att han förstår, stannar kvar trots att jag kan bli så här. MEn det betyder väl att han verkligen vill vara med mej antar jag för vissa gånger kan jag verkligen vara hemsk men han vill ändå stanna hos mej.