Tiden flyger iväg, jag går snart in i veccka 15 och i maj ska jag få åka på ultraljud, tro om man verkligen längtar.

Har fortfarande inte förstått att det är sant, att jag är med barn, att jag ska bli mamma. Det är obegripligt, men jag hoppas jag förstår snart.

Dom ska börja med en mammagrupp på mödravårdscentralen, där vi blir 3 eller 4 tjejer som ska bli ensamstående föräldrar. Det skulle vara några tjejer som var runt min ålder och sitter i liknande situationer, det känns riktigt bra och jag längtar verkligen tills det börjar.

Jag ska även få träffa en kostrådgivare genom att jag haft ätstörningaroch tycker att det är lite smått jobbigt med maten och har inte allt för bra koll och även kanske börja gå till kuraton, tror det börjar behövas.

Människor hugger mot en, tycker man är dum i huve som väljer dom val man väljer. Det var jobbigt från början men det började kännas bra, jag lyckades tackla bort och inte se dåliga saker som fick mej att må sämre. Men så börja alla prata, hur kan hon va så dum och behålla barnet är hon ska vara ensam, när hon inte har någon pojkvän, och hur i helvete tänker hon när hon sk behålla ett barn, hon vart ju våldtagen. Dom ber mej ta bort för det är ju så fel att behålla, men barn som barn säger jag, jag klarar heller inte av en abort till, gjort det förut och det är något jag inte kommer över, flera år har gått och jag känner fortfarande att det är mitt livs största misstag.

Men det är gånger jag börjat fundera på om jag gjort rätt, ska jag verkligen följa mitt eget hjärta eller ska jag följa alla andras? Jag tänkte fråga om det var för sent att ta bort de, men ångrade mej, jag vill ju verkligen ha det, trots hur det är. Det jobbiga är bara hur folk beter sej, hackar mot mej, dom vägrar acceptera mina val och viljor, dom sprider runt saker som inte ens stämmer, och det fulaste av allt är att tydligen så vet folket mer än vad jag vet hur jag ska lösa allt, det har jag hört i ryktesväg så nu vet jag hur det kommer lösa sej haha. Det är komiskt men sorgligt, man mår verkligen piss när dom håller på, dom slutar ju inte, bara fortsätter nöta med kommentarer, allt fel som dom tycker jag gör med att behålla mitt barn som jag bär på i magen, alla lögner om mej som sägs nu, det sårar, det sårar mest, inte det att jag blev våldtagen, det är inte det värsta.